Herr Ångest

Herr Ångest kom just inspringande genom dörren, slog omkull  mig i sängen och håller mig fastnaglad medans han slår mig hårt i bröstkorgen. Fick just svart på vitt  hur mina hutlöst stora tillgångar står till.

1700 kr. Att leva på...Thats it. 7 veckor har jag kvar i det stora landet. Men inte nog med det, som bäst får jag in pengar på kontot igen i mitten på juni, och det är nog inga enorma summor det heller.

1700 kr är inga problem leva på egentligen, om det bara vore nudlar jag skulle leva på (vilket jag lär göra). Tanken på alla resor som är kvar..hotelrum, hyrbilar, bensin....det går inte ihop, alls, även om det är mycket billigare här än i Sverige. Men om bror reser 900 mil och betalar en inte så liten summa i flygbiljetter hit kan jag inte begära att vi ska sitta i lägenheten och leva på nudlar. Jag vill ju att han ska få se och uppleva allt jag fått göra! Och lite utöver det, jag har ju inte sett allt än heller :)

Alla skulder jag redan har och som kommer att måsta lånas till för att klara det här är så jävla tunga. Jag hatar att låna och vill betala tillbaka på en gång, vilket inte kommer vara möjligt, och det gör att jag inte alls kan njuta av att vara här just nu...jag vill bara hem och gräva ner mig under en kudde, ha möjligheten att snåla och slippa tänka på pengar. Jag vill inte att hela sommaren ska gå åt till att ha ångest över alla skulder jag måste betala tillbaka.

Hör många andra svenska studenter (här) oroar sig också..sedan dollarn gått upp så har vi fått flera tiotals tusen kr mindre att leva på av CSN. (bara kursavgiften höjdes med över 10 000 kr jämfört med i höstas) Men summan av csn har inte höjts. Och vad får man för svar ? Jo de ska kolla på det till sommarn. Men vi som är här i vår glömms bort. Tydligen ska man antingen ha en stor summa sparade pengar eller rika föräldrar.  Är man en vanlig fattig student så har man helt enkelt ingen möjlighet göra det här...egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0