Min nya bästa kompis
Kan omöjligt sluta tänka över hur jävla LYCKLIG man borde vara varje dag man är helt frisk. Men jag vet mycket väl att jag själv också kommer sluta tänka på det inom förmodligen alldeles för snar framtid. För när jag låg efter ryggoperationen tänkte jag likadant...jag skulle ju aldrig någonsin EVER klaga över någonting, sa jag då. Nu vet ju alla som känner mig att jag är liksom inte fullständigt hållt det. Det känns LITE som att det här kommer som en påminnelse om hur bra man har det egentligen.
Nu ligger jag iaf hemma på permiss sen första sjukhusbesöket förra fredagen och 5 dagar på sjukhus. Jag kan inte bokstavligen förklara mitt nya hat mot sjukhus. Jag avskyr att ligga på sjukhus! Kommer inte ihåg att jag tyckte det var så jobbigt när jag låg i Umeå, men då var de väl kanske för att jag var så rädd för att bli av med min morfinpump :)
Jag trodde heller aldrig man skulle önska att man faktiskt HADE inflammation i blindtarmen, då hade det ju liksom varit bra nu. Nu har jag istället ett sår i magen, ingen blindtarm och till ingen nytta, den var ju frisk! Förutom den eventuella nyttan i att jag kunde blivit sjuk i den senare om hundra år, göra bort allt på en gång liksom!
Nejdå, onsdagmorgon låg jag ivrigt (så ivirigt man kan med hög feber) och trodde jag skulle få åka hem och grämde mig redan över ett litet sår i magen.. men ändå, jag skulle få åka hem!! efter 2 dar på sjukan, en evighet tycktes det. Då hade jag redan legat 1 dag för länge tyckte jag. Men med hög feber och skyhöga infektionsvärden i kroppen får man visst inte åka hem.. en röntgen visar en förstorad njure och de berättar att de tänker trycka in en slangjävel i njuren med lokalbedövning. Kände på mig att jag inte skulle gilla det. Slangen trycktes in, jag var rätt hög på lugnande och smärtstillande men det tyckte nog inte dom, jag skrek och grät. Ut kom inget som ska finnas i en njure och den värsta frossan, hög feber väntade och tusentals jävla stick i armarna, det är visst svårt sticka en person med infektion i kroppen, tack för den nu är jag spruträdd för resten av livet. Men nog ska man vara lycklig i alla fall.. För vad jag inte visste när jag grät över nålstick var hur allvarligt det faktiskt var, frossan tyder på att bakterier gick ut i blodet vilket kan leda till blodförgiftning och ...
Nu är det mycket bättre, ingen feber på några dagar och det som kommer från njuren ser bra ut! Jag är sjukt snurrig av all antibiotika och det är förbannat jobbigt med en påse runt benet (min nya bästis) och alla liggsmärtor. Nu hoppas jag på att njuren funkar om 2 veckor då jag får ta bort påsisen och att jag får behålla den (njuren, inte påsen)!
Nu ligger jag iaf hemma på permiss sen första sjukhusbesöket förra fredagen och 5 dagar på sjukhus. Jag kan inte bokstavligen förklara mitt nya hat mot sjukhus. Jag avskyr att ligga på sjukhus! Kommer inte ihåg att jag tyckte det var så jobbigt när jag låg i Umeå, men då var de väl kanske för att jag var så rädd för att bli av med min morfinpump :)
Jag trodde heller aldrig man skulle önska att man faktiskt HADE inflammation i blindtarmen, då hade det ju liksom varit bra nu. Nu har jag istället ett sår i magen, ingen blindtarm och till ingen nytta, den var ju frisk! Förutom den eventuella nyttan i att jag kunde blivit sjuk i den senare om hundra år, göra bort allt på en gång liksom!
Nejdå, onsdagmorgon låg jag ivrigt (så ivirigt man kan med hög feber) och trodde jag skulle få åka hem och grämde mig redan över ett litet sår i magen.. men ändå, jag skulle få åka hem!! efter 2 dar på sjukan, en evighet tycktes det. Då hade jag redan legat 1 dag för länge tyckte jag. Men med hög feber och skyhöga infektionsvärden i kroppen får man visst inte åka hem.. en röntgen visar en förstorad njure och de berättar att de tänker trycka in en slangjävel i njuren med lokalbedövning. Kände på mig att jag inte skulle gilla det. Slangen trycktes in, jag var rätt hög på lugnande och smärtstillande men det tyckte nog inte dom, jag skrek och grät. Ut kom inget som ska finnas i en njure och den värsta frossan, hög feber väntade och tusentals jävla stick i armarna, det är visst svårt sticka en person med infektion i kroppen, tack för den nu är jag spruträdd för resten av livet. Men nog ska man vara lycklig i alla fall.. För vad jag inte visste när jag grät över nålstick var hur allvarligt det faktiskt var, frossan tyder på att bakterier gick ut i blodet vilket kan leda till blodförgiftning och ...
Nu är det mycket bättre, ingen feber på några dagar och det som kommer från njuren ser bra ut! Jag är sjukt snurrig av all antibiotika och det är förbannat jobbigt med en påse runt benet (min nya bästis) och alla liggsmärtor. Nu hoppas jag på att njuren funkar om 2 veckor då jag får ta bort påsisen och att jag får behålla den (njuren, inte påsen)!
MAJ?!
Får allvarlig panik över att det är maj. Det är helt sinnessjukt hur mycket som ska hinnas med i maj. ALLT ska vara klart i plugget, HELA EON ska jag kunna utantill. Jag har inte börjat...det är mycket vi inte börjat.. Analysen på uppsatsen ska börjas, PM på 30 sidor som ska va inne om 1 vecka ska börjas... Eon ska börjas.. phu phu.. orkar .. inte .. andas.. dränk.. mig...
Nåja, får se framemot juni, då jag ska göra så gott som NADA (förutom 2 examinationer + förmodligen lite kompletteringar på uppsats + börja 2 nya kurser).... Men INGENTING jämfört med vad jag trodde, eftersom jag TRODDE jag skulle ha ett sommarjobb.. och nu verkar det inte så, nej.
Sommaren 2010: fattig, luspank och jävligt rastlös. Men förmodligen ganska brun! Om det inte regnar hela sommaren, vore väl självaste fan.
Nåja, får se framemot juni, då jag ska göra så gott som NADA (förutom 2 examinationer + förmodligen lite kompletteringar på uppsats + börja 2 nya kurser).... Men INGENTING jämfört med vad jag trodde, eftersom jag TRODDE jag skulle ha ett sommarjobb.. och nu verkar det inte så, nej.
Sommaren 2010: fattig, luspank och jävligt rastlös. Men förmodligen ganska brun! Om det inte regnar hela sommaren, vore väl självaste fan.
