Elisabeth

Fick plötsligt en så enorm vilja för att krypa ut ur min egen kropp och springa för livet, från verkligheten. Det känns lite som man lever i en bubbla för tillfället med förhoppningar på framtiden, en bubbla som bara växer och växer och kommer sprängas...man landar på golvet och allt har varit förgäves för allt man bygger upp kan man rasera på några sekunder.

Viljan att bränna böckerna, söka ett jobb utomlands och bara sticka har aldrig varit större. Det är så jävla pissigt att man har ansvar för saker som lägenhet, räkningar, studier och att allt kräver planering. Att allt jag inte klarar idag kommer jag få ta igen senare.  P I S S I G T.