Elisabeth

Känslorna har varit på språng de senaste dagarna. Inte på något explosionartat sätt som jag direkt vet mamma tänker på, utan mer mest velat ta det lugnt och vara för mig själv, men nu tror jag att jag har identifierat dem som hemlängtan (!) och ovisshet inför framtiden. Imorgon har vi varit här i 2 veckor och enligt "semester" så är det väl då man ska åka hem. Känns väldigt konstigt det är flera månder vi ska vara här. Och det känns störtlöjligt längta hem, det är ju sommar och det är sannerligen underbart! Och vi kommer med all säkerhet få en mycket mer minnesvärd termin här än vad jag hade haft hemma. Men ändå kan jag inte låta bli längta hem lite till säkerheten, speciellt nu med lite pengabekymmer. Vill helst av allt gosa ner mig i min (mammas än så länge) soffa och se på tv (som det var över 1,5 vecka sen). Men det går ju inte riktigt, för nu är det någon annan som bor i min soffa och som ser på min tv. (Ja förutom det faktum att jag befinner mig ca 900 mil hemmifrån.)

Nu sitter vi och kollar upp vilka kurser vi ska gå här.. och ju mer jag funderar ju mer osäker blir jag på vad jag vill gå för inriktning sen. Har hela tiden varit rätt säker på marknadsföring, men ärligt talat är det väl inte riktigt "jag", jag ser mig inte alltid som den mest utåtriktade och säljande personen. Skulle jag gå efter det så skulle jag inrikta mig på redovisning. Vilket jag på ett sätt tycker är intressant (JA faktiskt) men fan...jobba med det i 40 år ? Förutom det faktum att man blir stämplad som tråkmåns, vilket jag såklart inte bryr mig om egentligen, och dessutom vet jag att så inte är fallet, efter att ha sett våra revisions sponsorer  vara mer knall än jag (vilket kan vara en bedrift) på diverse tillställningar! =)
Det oroar mig också lite att jag inte kommer "kunna" gå klart min utbildning i Örebro..utan förmodligen kommer (om man kommer in) ta min examen i Stockholm. Speciellt då även studievägledarna säger att Marknadsföring C är dålig i Örebro, ja om jag nu ska gå det.
Samtidigt som jag älskar att mitt liv inte är förutspått, jag kan bo och göra vad och vars jag vill. Så längtar jag på ett sätt till lite stabilitet. Men antar man kommer hinna få nog av det senare i livet.

Just nu är jag mest sugen på ta uppehåll från studierna och resa runt, jobba. (på tal om stabilitet?). Inte känna pressen från utbildning och välja stad osv.

Idag har vi iallafall varit och registerat oss på skolan, kollat igenom alla papper, och betalat den största summan hittills i detta liv, 5700 dollar, ca 47 000 kronor. Det svider något obönhörligt. Direkt efter köpte vi trolley kortet för 1200 kr.(spårvagn). UNDERBART. Det är så jävla sjukt att CSN inte tar hänsyn till att dollarn gått upp, och att vi har ca 10 000 kr mindre att leva på än vad de hade förra terminen. Det är ju för fan kostnaden för en hel månad de! Nej, de tänker kolla på det till sommaren! Som om det hjälper oss...